Ett år!

Idag är det ett år sedan vi flyttlasset gick från Tyresö hit till de öppna vidderna utanför Töreboda. Tiden har gått så fort, jag kan nästan inte förstå det.

Nu har vi sett tranorna lämna Sverige, komma tillbaka på våren och åter förbereda sig för den långa flytten. Kantarellställena som vi hittade utanför porten i fjol finns där också i år och nu har jag också vågat mig ut i andra skogar för att hitta mer av den goda svampen. Och det finns riktigt gott om dem häromkring. Vi har sett de svarta fälten sås och skördas och vi har hittat våra köpcentran och våra lunchställen, det har verkligen blivit vårt hem.  I kväll måste vi ta ett glas sprattel för att fira det första året.

Hundträningen den går sisådär, jag har inte riktigt driv för att träna tillräckligt och jag har fastnat i en del felaktiga beteenden så det känns inte som jag kommer framåt, men än har jag inte gett upp, nu ska vi träna lite Ralllylydnad så vi växlar focus ett tag.

Jag tränar i Mariestads bk och har också hållit kurser i Rallylydnad där. Det är en bra klubb coh jag har blivit oerhört väl mottagen av dem.

Så har lilleman kommit in i familjen, vår lilla blå Shetland Sheepdog, Goldzita´s Blue Alladin, som nu kalls för Allan. I dag är han 10 veckor och ett riktigt lite charmtroll, vild, modig och busig mellan sovstunderna.

En träning med huvudbry

Idag var det onsdagsträning på klubben som vanligt, men sen tog stora delar av det vanliga slut. Jag känner inte igen min Iggepojke.

Jo, jag känner igen rutan som han springer fram till med full fart, stannar framför markeringslinjen och tycker att allt är utmärkt, jag känner igen inkallning med ställande och läggande som bara fungerar med boll bakom, det går inte att luras, men sen är det stopp. Han vill inte hoppa över hindret utan väljer i stället att stormskälla på mig, han vill inte springa budföring, då stannar han hos mig och vrålskäller. Det enda som han vill ha är sin belöning, bollen.

Nu ska vi ta bort bollen ett tag och försöka belöna med godis i stället, jobba med att få honom att vara mindre på tå och varva ner i stället för att bara gasa. Det är inte lätt att veta vad som snurrar i det lilla hundhuvudet. Tips?

Jizza

Nu har jizza blivit 10½år. För flera år sedan trodde jag inte att hon skulle bli så gammal. Hon fick ju redan i unga år en del krämpor som jag trodde skulle förkorta hennes liv, de vandrande hältorna som man inte hittade någon orsak till och inkontinensen som hon fick efter kastration i samband med livmoderinflammation och valpning. Men, Jizza mår riktigt bra idag, hon utmanar oss fortfarande med alla sina hyss. De flesta hundar slutar med dumheterna när de blir vuxna, men inte vår gamla dam. Här stjäls det för fullt. Efter varje måltid och alldeles säkert om hon lämnas hemma så skannas alla köksbänkar av och finns det något ätbart kvar så ligger det snart i hennes mage och emballagen ligger prydligt och skvallrar på mattan i vardagsrummet. Dessutom kommer hon och möter oss med en alldeles särskild attityd, lite arg och springer och visar allt detta var faktiskt hennes. Hundar lever i nuet, men Jizza minns i flera timmar att hon fick en trofé som hon måste berätta om.

En annan förtjusning är att kasta märgben runt om i vardagsrummet. En vacker dag kommer TVn att träffas eller så kommer något annat skört att bli träffat.Vårt furugolv har redan fått ett antal jack av de hårda benen.

Grannen en bit bort har två katter, dem skulle Jizza gärna vilja jaga, så förbi den trädgården

Detta bildspel kräver JavaScript.

gäller det att hon är kopplad. I allmänhet har vi lärt oss var hennes rymningssoner finns, för de finns, så då får hon gå i koppel. På promenaderna kan hon helt sonika vända för att gå hem, eller rinna iväg långt före, för att sedan stänga av öronen och välja en en egen utflykt.

Visst märks åldern också, det har blivit svårare att hoppa upp i bilen, i går ville hon inte klättra upp på stenar i skogen och hon sover helt klart mera. Syn och hörsel fungerar bra och inte heller har hon blivit grå, så jag räknar med ytterligare några år med vår terrierdam.

Augustikvällar

Nu har verkligen augustikvällarna kommit, lite mörkare men fortfarande varmt och ljummet ute. Inte ens myggen har behaga besöka oss. Jag älsar att kunna ha alla dörrar öppna ut i trädgården och se den röda solen gå ner bakom grannens lada.

Nu har vi snart bott i Skaraborg ett år. Tänk vad tiden går fort. Nu vet jag hur högt solens bleka vinterstrålar når över talltopparna i december och jag vet var den går ner när natten är som längst i juni. Jag har fått referenser som är viktiga för mig.

Jag har också konstaterat att jag i år för första gången i mitt liv har kunnat följa jordbrukets kretsgång, från plöjning, sådd och till skörd. Inte visste jag att sädesfälten kunde vara så vackra och nu strax innan den ska skördas vara så guldgulskimrande i solskenet.

Jag har blivit alldeles förblindad av blommorna vid vägkanterna, underbara och många, var har de varit under alla mina tidigare år? Då är det fantastiskt att ha en kamera så man kan ta med sig allt fantastisk hem och begrunda det i lugn och ro.

Nu har lilla Allan blivit 6½ vecka. V

Detta bildspel kräver JavaScript.

i kanske ska åka och hälsa på en gång till innan det är dags att få hem den lilla.

 

Tillskott väntas

Nu är vi i väntans tider. Om några veckor kommer det att finnas en liten sheltiepojke här hos oss. Det ser vi fram emot. Han är blue merle och riktigt söt. Han var det i alla fall när vi träffades när han var nästan 5 veckor gammal.

Nu har vi varit i Trosa, gästat Gs syster med make och som vanligt hade vi riktigt trevligt tillsammans. På hotellgården i Trosa visades Hedebyborna och för musiken stod Tomas med orkester. Vi fick platser på första parkett, ibland sprang nästan skådespelarna ner oss. Det var en fantastisk föreställning. Trots den ganska sorgliga historien var det med lyfta mungipor vi gick hem på kvällen. Sedan fortsatte sommarnatten på värdfolkets altan, med god mat och en sommarnatt som visade sig från sin allra bästa sida. Inga myggor och alldeles ljummen luft. Regnskuren kom när vi alla låg i våra sängar. Dagen efter återvände vi hem men via Motala, Askersund och Karlsborg, där vi åt en sen god lunch på Idas strandkrog. Skönt att vara hemma igen, vi har blivit riktiga hemmaälskare.

Svampskogen

I dag var temat plocka svamp. Vi planerade en tur på ca en timme. Det blev två och en halv. Så går det när man går vilse i skogen. Svampar då, två händer fulla, kan räcka till en god sås i morgon, det är allt. Ändå vet vi att det finns gott om kantareller i skogarna runt om. Det har varit en perfekt sommar för att svampen ska växa till och frodas.

Hur kom vi ut från skogen, jo telefonens GPS hjälpte oss. När jag tog fram telefonen visade det sig att vi hade ca 2,5 km tillbaka till samhället vi kom ifrån.  När vi då började traska efter den angivna stigen kom regnet, ett varmt sommarregn, men vi blev rejält blöta. Det smakade gott med en kopp kaffe och macka när vi väl var hemma.

Alla hundar har varit lugna och stilla i eftermiddag, det är jobbigt att plocka svamp. Snart gör vi en ny tur i en ny skog.

En hundhelg

Den här helgen har det varit mer hund än vanligt. I fredagskväll tävlade Igor och jag lydnadsklass tre på Mariestads BHK. Vi skulle inte ha gjort det, för jag visste att momenten inte var klara på långa vägar, men det kändes som jag behövde en knuff i ryggen för ta tag i träningen lite mer seriöst igen. Det är tre är sedan vi tävlade sist. Det gick som det gick, vi kom sist och poängen var så få så att de har blivit helt osynliga. De syns inte i skrift, men de har gett mig en hel del att tänka på. Framför allt måste vi ut bland folk, träna lite längre stunder och börja ställa krav på lilla herren. Nu var det mycket nosa i backen, ren olydnad och sånt som det inte går att ta tag i på tävlingsbanan. Inte heller orkade han hålla ihop ett helt program just nu.

Sen kom lördagen och den hade jag sett fram emot länge, Tyresö och Stockholmsbesök! Meki och Monica med hundar kom för att tävla sök i Mariestad på söndagen. På lördagen tog vi en promenad ut på ”mitt” flygfält, sedan grillades det och därefter satt vi i vårt uterum i den ljumma sommarkvällen. Vädret i Töreboda var det allra bästa. Kvällen blev inte sen för det var tidig uppstigning för Meki och Tammi som skulle vara i Mariestad kl 07. Vi andra anslöt lite senare för att vara hejarklack. Meki och Tammi blev godkända i sök hkl, men jag tror att Meki nog hade hoppats på lite mer. Framemot eftermiddagen var tävlingarna klara och vi skildes åt. Nu ser jag fram emot att få ner fler kamrater för tävling i vackra Skaraborg.

Kotte

I fjol, strax efter att vi flyttade till Bällefors, köpte vi en automover, (självgående gräsklipparrobot) för här fanns en stor gräsmatta med några ganska branta kanter. Vi fick en traktorklippare med i husköpet, men jag använde den bara en gång. Jag var livrädd för att stjälpa. Så väl det blev en automover i stället. Alla automovers ska ha namn sa man i affären och vår fick heta Kotte. Jag vet inte varför men han passade att heta så.

Vi har stått många timmar och tittat på den stackarn, som jobbar och sliter vare sig det är dag eller natt, regnar eller är sol. Så var det i alla fall i början innan vi lärde  oss att programmera vår Kotte. Nu arbetar han på dagtid mellan 9- 20. Jag ber om ursäkt för den långa arbetsdagen men han får vila tre dygn varje månad. Dessutom har jag sagt att han får gå hem om det spöregnar. Jag tror inte att han gör så bra jobb då heller.

För ett par veckor sedan blev Kotte yr i huvudet, han hittade inte hem till sitt hus utan han bara krockade och var allmänt vimsig. Vi blev faktiskt oroliga och var tvungna att ringa till Kottedoktorn som inte kunde hjälpa oss att programmera honom rätt på telefon. Det blev akut inläggning på Kottekliniken. Redan efter en dag fick han komma hem igen, det var ett kretskort som spårat ut, han fick ett nytt och han kom hem och var som ny. Tänk att kretskortet nu hjälper Kotte att gå rakt och inte vingla in i väggarna när han ska gå hem efter arbetspassets slut.

En Kotte borde finnas i varje trädgård, det är underbart att alltid ha välklippt gräsmatta utan att behöva anstränga sig ett dugg.

Lite hundträning

Om en liten stund ska vi bege oss till Mariestads BK för lite hundträning. Jag har funderat på hur jag ska få Igor att göra moment utan att bollen är en aktiv del, tex inkallning med ställande och läggande, om bollen är bakom honom gör han momentet jättebra, men utan boll inget ställande. Jag tror att lösningen kan vara att bollen, belöningen finns utanför planen, som han får springa och hämta.  I dag ska vi testa detta. Annars går saker sakta framåt, som rutan och metallapporten, vittringen så där och fjärrdirigeringen har tagit totalt stopp. Tips???

Idag är det en av de varmaste dagarna, nästan 30+ och ingen vind så det är ganska tryckande. Morgonpromenaden blev ganska kort, men tungorna hängde långa på båda hundarna ändå. Inte såg jag tillstymmelse till kantareller heller, trots att det sägs att de tidiga kantarellerna nu har dykt upp i skogarna.

Aktivitet i bygden

Nu har sommaren kommit, nu är det en ständig ström av båtar som glider fram i kanalen. Vid broarna finns det caféer och det är helt underbart. Det gör ingenting att vi måste stanna ett par gånger för broöppning när vi ska in till tätorten, vi kan ju stanna och ta en kaffe medan vi ser båtarna glida förbi. Förutom båttrafiken så är det en intensiv cykelled. Många cyklar mellan Vänern och Vättern längs Göta kanal. Det är platt, inga backar och det finns cykelväg hela vägen. Överallt finns det små campingplatser, b & b:n  och cafeér så man behöver inte ha så stor packning när man cyklar. Jag tror att hela sträckan är en 6-7 mil. Ångrar att jag inte gjort den resan någon gång.

I dag åkte vi ner till Tåtorp , ca 5 km hemifrån, startpunkten på kanalen, och dess högsta punkt och minsta handdrivna sluss för låta hundarna bada lite. Det behövdes i värmen. Nu vill jag också hitta en badplats inte allt för långt hemifrån så att jag kan svalka mig om jag skulle få lust.

Dessutom har jag drabbats av ett riktigt dilemma. I kväll och ett antal tisdagar framöver bjuds det på olika musikaliska uppträdanden vid Vassbacken och samtidigt är det Sommar på Skansen som jag också vill se, så hur ska jag välja? Allt hade varit ok om inte Boxern som jag kunde banda TV-programmen med gick sönder i åskvädret och vi har inte åtgärdat det. I kväll står det mellan Skansen och Rockabilly!

Broöppning i vassbacken